Spelet om konsumtionen
Ett megagame där spelarna utforskar konsumtion, hållbarhet, ansvar och samhällssystem genom roller och beslut.
Ett megagame är ett stort lagbaserat spel där många människor samtidigt försöker förstå, påverka och navigera i ett komplext system.
I ett vanligt brädspel sitter några få personer runt ett bord. I ett megagame deltar ofta mellan 30 och 80 personer samtidigt.
Deltagarna delas upp i lag och varje spelare får en särskild roll, t.ex. ansvar för ekonomi, forskning, diplomati, miljö, logistik, politik eller kommunikation.
Ingen enskild spelare eller enskilt lag har en fullständig överblick över situationen i spelet. Varje lag måste därför samarbeta internt och samtidigt förhandla med andra lag för att förstå vad som händer.
Ett megagame handlar lika mycket om samarbete som om strategi.
I varje lag har spelarna olika ansvarsområden men samma övergripande mål. Någon följer ekonomin, någon förhandlar, någon tolkar händelser och någon planerar nästa steg.
Spelarna rör sig mellan olika delar av spelet och tar med sig information tillbaka till lagbordet. Där försöker laget gemensamt lista ut vad varje spelare bör göra under nästa runda för att laget ska nå sitt mål.
Poängen är att ingen lämnas ensam att navigera spelet. Det finns alltid någon att diskutera val, risker och möjligheter med.
Varje megagame leds av ett kontrollteam som fungerar som spelledare, facilitatorer och domare samtidigt. De håller ordning på rundorna, introducerar händelser från omvärlden, svarar på frågor och hjälper spelare som vill göra saker som inte täcks av reglerna.
Kontrollteamet spelar alla delar av världen som inte kontrolleras av någon annan spelare och har hand om scenariot. Deras uppgift är att se till att spelarna får en engagerande och meningsfull upplevelse.
Många samhällsfrågor är svåra att förstå bara genom att läsa om dem.
I ett megagame får deltagarna istället uppleva hur olika system fungerar genom att själva fatta beslut och hantera konsekvenserna.
Spelarna upptäcker att olika aktörer har olika mål, att information nästan alltid är ofullständig och att små beslut kan få stora följder längre fram.
De flesta beskriver sitt första megagame som intensivt, kaotiskt och överraskande verkligt.
Först känns det som om det händer för mycket samtidigt. Sedan börjar laget bygga rutiner. Information sorteras. Prioriteringar görs. Konflikter uppstår. Och långsamt börjar spelarna förstå systemet de befinner sig i.
När spelet är slut brukar deltagarna inte främst prata om vem som vann. De pratar om förhandlingarna de genomförde, besluten de tog och hur världen förändrades omkring dem.